I en rävsax i kvinnofällan.

Tja, det var väl inte direkt så att det fanns en utstakad plan, det här med att man mer eller mindre skulle ploppa ur sig fyra söner i en rasande fart. Det var ju inte därför man pluggade i alla dessa år, drog på sig inte mindre än 470.000:- i studielån, slet som ett djur nätterna igenom när man gick på Beckmans Skola, då på 90-talet, eller skar pannåer så ögonen (och fingrarna) blödde, sprayade spraymount (som sannolikt gav en lungmen för livet),
Bild
Spraymount och cigg. Tufft på 90-talet.

och allt annat som man tog sig för där i början av vuxenlivet. Jag hade inte en endaste tanke på att jag en vacker dag skulle få barn. Jag skulle jobba.
Å andra sidan visste man inte mycket om livet på den tiden. Man trodde att man visste, men man hade absolut inte en aning om vad livet handlar om. Tänk om man hade vetat! Istället gick man omkring och tuffade sig, tuppade upp sig, och hade för sig att man var världens epicentrum. Förlåt mig, alla! Jag visste inte bättre.
Visst, jag kan väl rita fint, dra en croquis eller två, som ser ut som den ska (ska?).
Bild
(Just denna har inte jag gjort, men om nu någon inte visste vad jag snackade om, så är detta en croquis.)

Om jag ska vara ärlig, så – ja, det kan jag. Men det jag verkligen tycker att jag är bra på, eller vet att jag gör mitt allra yttersta för, det är att vara mamma, det där som jag spjutspetsspecialiserat mig på. (Sedan vet jag ju, att man alltid kan bli ännu bättre! På allt.) Men moderskapet betalar dessvärre inte räkningarna.
Jag berättade ju för ett tag sedan, att jag var och lyssnade på Gudrun Schyman. Inte helt oväntat, pratade hon om den patriarkala sammhällsstruktur som vi lever i, och som vi kvinnor i synnerhet tampas med varje dag, hela tiden. Herregud, 1921 fick kvinnor rösta för första gången i Sverige, det är ju inte ens hundra år sedan! Crazy. Gudrun väckte lite ilska, eller ska man säga frustration, som jag inte visste att jag hade i mig. Jag har mest lallat på, följt med strömmen, inte riktigt reflekterat över att det är som det är. Enligt henne, så skulle Sverige (som ju ändå är ett land i framkant beträffande jämställdhet) vara helt jämställt om 195 år, om vi fortsätter utvecklingen i samma takt som idag. Hon sa en massa andra häpnadsväckande saker, allt hon talade om utgick från statistik från SCB, och denna bok. Till exempel: män tjänar i genomsnitt 4400:- mer per månad än kvinnor, och ett annat: under 2011 tog kvinnor ut 76 % av dagarna och männen 24 %.

Återigen – nej, detta är inte en feministisk blogg, men i egenskap av kvinna och mamma, jättefast i kvinnofällan, så måste ämnet ändå beröras.
Bild
Rävsaxen. En vidrig uppfinning.

I juli 2008 tog jag ut en månads semester, för att en månad senare påbörja min föräldraledighet, som tog slut i april 2013 (kan man säga, eftersom jag aldrig kom igång med något mellan graviditeterna, bortsett från några smågig/projektanställningar), då jag blev resturangchef – i fyra månader. Det var kanske inte ett idealiskt jobb för en morsa till sex ungar, varav fyra små. Det sa sig självt. Men man vet ju ingenting förrän man provat. Nu vet jag, att det sannolikt är svårt att vara på ett jobb klockan 9. Så jag måste luska ut vad jag ska bli nu, för jag inser att jag ju faktiskt är stor. Tips emottages tacksamt.
(Och jag vill understryka, att jag är obeskrivligt tacksam över att livet berikats med alla barnen, för det är ju de som är livet. Om nu någon trodde att jag satt här och var missnöjd över att det blev som det blev.)

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till I en rävsax i kvinnofällan.

  1. Eva skriver:

    Inte ett så konkret tips kanske, men du borde verkligen göra någon slags business av ditt skrivande. Du skriver fantastiskt och brist på ämne finns ju inte 😉

    • allabarnen skriver:

      Eva! Tänk, vilken dröm det skulle vara! Att få jobba med sina barn, (vilket man ju liksom gör) och kanske till och med dra in lite $ på köpet. Snacka om två flugor i en smäll..! Och Eva – tack! (!) Hoppas att du vill kolla in igen på allabarnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s