Morgonstund har guld i mund FTW

Man saknar dem när de är på dagis, eller ligger och sover. Och när de är vakna, står man ibland inte riktigt ut. I morse (maken jour – IGEN) innan vällingen var serverad, hade jag två barn i knät när jag skulle kissa (ursäkta min over sharing, jag vill bara försöka måla upp en bild över tillvaron här i Bullerbyn). Ett barn slog ett av knäsittarna, och det största barnet morrade i slagskämpens öra, varpå mellanbocken blev förtvivlad.
Vi tog oss ner för trappan (minns ej riktigt hur det gick till; ibland kan de ’stora’ pojkarna börja strejka, och insistera på att de också minsann ska bli burna – i rättvisans namn). För världsfredens skull, curlar deras mor sin avkomma, och springer upp och ner och upp och ner igen för trappan med unge efter unge, fast konsekvensen av detta blir ju så klart den att de nerburna pojkarna som man lämpar av nedanför trappan och grinden till densamma, blir väldigt vrånga, och det enda man har åstadkommit med detta larv, är en ännu sämre stämning. Sedan är det rätt knepigt att göra välling med en 1,5-åring på höften (med vattenballongfull blöja), så då sätter man ner vederbörande på golvet, och hoppas att han ska stå ut i två minuter tills dess att tre vällingpavor är klara. Precis som man hoppas på att trissvinsten ska vara över 30 spänn – det HÄNDER ju bara aldrig. Att man aldrig lär sig. Helt otroligt. Skillnaden på ställa-gråtande-barn-på-golvet och köpa Triss är dock att i det sistnämnda fallet, har man ju faktiskt ett val.

Hur som helst. Malcolm fick sin flarra först (försöker vara väldigt noggrann med att göra så’na där små saker – som att serva honom först. Principiellt jätteviktigt – för honom, om inte annat), och så satte jag mig i soffan för att mata tvillingarna. Rufus är oftast mest ivrig på allt som har med äta att göra, så han paxade bästa platsen mitt i mitt knä, slet ut sin napp, och inväntade nästa napp (flaskans), varpå Silas blev rosenrasande, la sig på golvet på mage, och bankade sin panna i golvet – tre HÅRDA dunkningar. Den här övningen gör både Rufus och Silas när de inte hittar de rätta orden (vilket ju sker ganska sällan, i ärlighetens namn). Vi befarar att de kommer att ut som noshörningar inom en snar framtid.
Bild
Silas/Rufus – in a near future.

Vad jag försöker komma till är, att jo – det KAN vara knepigt med tvillingar. Det har inte varit så där jättebökigt fram till de var ungefär ett år, men de har viljor som kan försätta berg, och man är ju ibland (ganska ofta) bara en förälder.

Men så är de ju också extremt roliga. Svårt att förklara, ungefär som att man inte kan veta hur fantastiskt det är att vara i alperna utifrån ett vykort. De gör roliga miner, säger roliga saker, dansar sjukt kul (!), och skrattar så gulligt så att man nästan dör. Men mest av allt går föräldraskapet just nu ut på fredsmäkleri, att vara Ban Ki-Moon. (Det är ingen man vars jobb jag avundas.) Att skydda de yngsta mot de större och starkare (den ene är våldsam för att han är mittemellan, och den andre kramas helt enkelt för hårt), och att värna mittemellanpojkens utsatta roll.
Just denna morgon var lite extrakämpig. Det är väl bara att acceptera att det kommer att vara så här, en fyra-fem år till. Det bästa är om jag vaknar fem-tio minuter före sönerna, så att jag kan köra lite mental träning , och muttra mantrat ’det här ska bli en så’n där lugn och soft morgon, jag ska ha tålamod, och jag ska kunna säga till mig själv ikväll: det här var en riktigt bra dag.’
Jag satte på mig silverbrallorna, och hoppades på att de skulle rädda min dag.
Bild
(Kan inte säga att det blev en riktigt bra dag – ur ett moderligt perspektiv. Inte helkass heller, har inte helkassa mammadagar så ofta, men känslan av otillräcklighet är ofta påtaglig. Tacka fan för det, man har ju trots allt bara två armar. Har ett par gamla guldbrallor också, kanske får testa dem. De har tyvärr inga fickor… ’Mamman med guldbyxorna’ – I wish..!)

Over and out.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Notering | Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Morgonstund har guld i mund FTW

  1. Joa skriver:

    Asså Elin, heja dig! Har precis blivit mamma till en 6 veckors och gnäller på kvällsgråt, men du, du löser ju betydligt större biffar än så! Heja heja! Kram Joa

    • allabarnen skriver:

      Joa! För det första: G R A T T I S ! Übermäktigt! (Jag har ju liksom övat nu på några; all respekt och görståelse för hur omvälvande och omskakande det ÄR med första ongen.) Jo, 4 är 4, men om man tidigare hade 0, så är 1 precis lika… hm… crazy! Crazy och kul i en salig blandning. KRAM!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s