Detta med sömn.

Alla (små) sover. The
sound of Silence
.

Man kan bara vara tacksam för, att med just SÖMN har vi inga problem (och jag lider med de stackars föräldrar som inte får sova…) Jag är Duracellkanin från 6-snåret (när någon i sämsta fall vaknar, annars sover de till c:a 6.30, eller – i bättre fall 7) fram till bortåt 18, när batterierna börjar sina (men är därmed också universums tristaste fru, eftersom jag vill sova vid 21-22.) Maken är min diametrala motsats, och är jättetrött på morgonen, men alert om kvällen. Den egenskapen kom väl till pass när tvillingarna var små plutts, för då kunde pappan deala med de små nattätande terroristerna, eftersom han inte har samma om-somningsproblematik som jag. BildRufus till vänster, snake-Silas till höger (det är bara därför jag vet – såg ingen skillnad på dem då, och eh… inte alltid nu heller)

Jag helammade tvillingarna till de var drygt 3 månader, dvs jag pumpade mjölk
till dem, så att maken kunde mata dem om nätterna. De käkade som små (ponny?)hästar, så det pumpades drygt två liter per dygn alltsomoftast. Jag satte klockan var 3:e timme, och pumpade. Denna Guantanamo-taktik gentemot min tidigare så helt fabulösa nattsömn innebor att sömnen blev totalkvaddad. Jag har fortfarande problem med att sova nätterna igenom, sådär djupt och skönt. Kanske är det för att jag har en konstant ganska hög stress omkring mig, vad vet jag. Och dessutom har jag alltid varit en ganska sportig människa, avhängig av fysisk aktivitet (helst vid 5 på morgonen), men det hinns ju
inte med nuförtiden. Jag tänker att var sak har sin tid. (Dessutom får jag inte träna [styrketräning, ffa] så som tidigare, eftersom jag har diastas [separerade magmuskler], för vilket jag går till sjukgymnast.) Man får väl lite allmän motion i vardagen med lådcykel, och så , men jag saknar verkligen träningen. Det är klart, att om jag inte hade
en 6-årings dygnsrytm, så skulle jag väl kunna snöra på mig joggingdojjorna och ge mig ut typ nu, men jag är så föribannat trött. Sätta klockan på 4 kan man ju göra. Eller inte. (Doktorn lämnar hemmet klockan 7, och barnen vaknar kanske 6, så då måste
man ju vara stand-by, då vederbörande inte är en morgonpigg en).
Ja, ja. Sån’t är inte så spännande läsning, tror jag, men alla kan nog relatera till detta med sömnen och hur otroligt viktig den är. Om jag sover dåligt, blir jag en lika dålig morsa till 4 småbarn; inget tålamod, ingen ork. Jag tror att de alla instinktivt har fattat det, och därför – i ren självbevarelsedrift, så sover de. Jag fyllde år i onsdags, och förutom ett mästerverk till present som jag fick av Lorentz BildMan blir gråtmild. Innehållet: ett meterlångt indianpärlehalsband i min favoritfärg orange och rött, varannan pärla. Han kämpade i två dagar. ❤
så 
fick jag en gudabenådad present av Axel <3. Den gullige grabben tyckte att jag och hans pappa skulle ha tid att umgås lite, så han gav mig tre nattningar av Lorden och MacDaddy. Alltså – en fullkomligt genial gåva! Bästa! Roligt för de ’stora’ pojkarna, och
jätteskönt för oss. (Annars är kvällarna så här: post middagsmat – endera av oss försvinner upp med pöjksen till runt 20.30 [fast oftast runt 21 för min del], och strax därefter kastar jag in handduken…) Därav varannandagsinlägg på denna blogg – varannan
kväll lägger man barn, varannan skriver man. God natt, såg – och kände – klockan är ju natt! 21.24 :O BildKanske 15 månader sedan. ❤
❤ ❤ ❤

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Detta med sömn.

  1. Hej!
    Tack för din länkning till min sida personligatranaren.mabra.com Läs gärna mer om diastaser på min sida mammamage.se Den sidan supportar appen med samma namn för iPhone och Android. I appen får du träningsprogram för att få kontroll på mammamagen och hjälp till att orka hålla ihop och kontrollera diastasen.
    Bästa hälsningar
    Katarina

    • allabarnen skriver:

      Hej, Katarina
      Tack själv – för din sida – OCH din app (som jag ju har, så klart! : )
      Jag har till och med gått till sjukgymnast – twice – då min diastas är av kraftigare sort, då jag snittats tre ggr, och senaste (och sista) gången med tvillingar. Jag har inte ens kontakt med transversus, kan inte känna den öht. Jag kan inte ens dra in magen – ALLS. Dock ser jag fram emot att SÅ SMÅNINGOM, efter ett antal besök hos sjukgymnasten, kunna träna med din app.
      Varma hälsningar,
      Elin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s