Mina små svin

Hur många gånger per dag tänker jag, eller till och med muttrar, ’pärlor för svin…’
Man tar upp frukostbeställningar; brer mackor, pressar juice, värmer O’boy, häller upp yoghurt med specialbeställda flingor (som man kan ha åkt till upp till tre affärer för att få tag på till de små svinen). Vad händer? Någon (endera Malcolm eller Lorentz) blir asförbannad (av oftast helt oförklarliga skäl), tar mackan, mosar den med händerna, och kastar den tvärs över bordet… Silas och Rufus beteende är inte fullt så sinister, de är ju mest bara i det motoriskt utforskande stadiet, och fingerpenetrerar mackor med fingrar för att de helt enkelt undrar hur det känns. Man lägger sig på knä på golvet för att sanera under tvillingarnas stolar, och blir avsliten en rejäl tofs hår. Tack, svin.
Man står och hackar, lagar, kokar, bräserar, bryner, ångkokar och river middagsmat – med kärlek och omsorg, och det är alltid MINST två individer som utbrister ’Det där är Ä C K L I G T !’ eller inte fullt så magstarkt ’Det ser inte så gott ut’. Tack, svin.
Man borde kanske lägga ner, hälla upp ketchup i en stor skål, köpa en säck makaroner, och kasta in handduken. 
Nej, mina älskade smågrisar. Ain’t gonna happen. Men ibland tänker jag allt tanken, ska sägas i ärlighetens namn.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s