Hur många gånger per dag tänker jag, eller till och med muttrar, ’pärlor för svin…’
Man tar upp frukostbeställningar; brer mackor, pressar juice, värmer O’boy, häller upp yoghurt med specialbeställda flingor (som man kan ha åkt till upp till tre affärer för att få tag på till de små svinen). Vad händer? Någon (endera Malcolm eller Lorentz) blir asförbannad (av oftast helt oförklarliga skäl), tar mackan, mosar den med händerna, och kastar den tvärs över bordet… Silas och Rufus beteende är inte fullt så sinister, de är ju mest bara i det motoriskt utforskande stadiet, och fingerpenetrerar mackor med fingrar för att de helt enkelt undrar hur det känns. Man lägger sig på knä på golvet för att sanera under tvillingarnas stolar, och blir avsliten en rejäl tofs hår. Tack, svin.
Man står och hackar, lagar, kokar, bräserar, bryner, ångkokar och river middagsmat – med kärlek och omsorg, och det är alltid MINST två individer som utbrister ’Det där är Ä C K L I G T !’ eller inte fullt så magstarkt ’Det ser inte så gott ut’. Tack, svin.
Man borde kanske lägga ner, hälla upp ketchup i en stor skål, köpa en säck makaroner, och kasta in handduken. 
Nej, mina älskade smågrisar. Ain’t gonna happen. Men ibland tänker jag allt tanken, ska sägas i ärlighetens namn.