Vissa morgnar ler alla barn, och klappar fint på varandras hjässor. Andra morgnar kanske inte. Silas och Rufus började med att riva ner i princip ALLA DVD-filmer, för att göra sitt urval:

Tycker ändå att de har en ganska sofistikerad smak, med sina 1 år och 5 månader på nackarna.

Och sedan skulle det gymnastiseras:

Pull-ups i spishandtaget. (samtidigt pågick någon sorts världskrig mellan Lorentz och Malcolm.)

Och Malcolm ville ha sin jordnötssmör-och-sylt-macka. 

…strax efter denna bild togs, åkte mackan i golvet – gissa vilken sida som hamnade neråt?

Och så skulle kläder på. 
De ’stora’ grabbarna var entusiastiska över detta skede, Lorentz hade fått en ny Batmantröja med tillhörande mantel (dock inte densamma som på bilden nedan), och Malcolm hade fyndat (eller jag) en ’Svarta Spindelmannendräkt’ på helgens loppis i Enskede, så entusiasmen över att glida i sina alteregodräkter var gränslös.

(Bilden är inte från i morse, men Spindelmannendräkten är Malcolms second skin sedan i lördags.)

Silas och Rufus, däremot…

Rufus ville INTE ha kläder på sig.

Men det fick han. 

Nästa gympingpass

Därpå skulle jag jaga barn för tandborstning (med tanke på syltmackor och russinälskande tvillingar, kommer ingen undan control freak-mamman. Ingen.) Lorden och Mackan är inte så knepiga, Lorentz hade en period i treårsåldern när han ville titta på ’läskiga tänder’ på datorn (Googla på det, ni…), gissar att det var mitt fel. Hade någon gång försökt motivera för honom varför man liksom måste sköta sina tänder, och pratade Karies och Baktus, och det var då de dök upp. Så han är den som brukar påminna mig: ’Men mamma! Vi har ju inte borstat tänderna, ju?!’ Malcolm – för övrigt numera blöjfri, hurra! – är oftast resonlig. Men de där minsta, asså… Eltandborsten var en nyhetens behag, roligare än Grönan, de första tre dagarna. Nu kutar Rufus och Silas all världens väg, åt varsitt håll, så klart, och se’n blir det tyvärr lite brottning. Silas avklarades, Rufus rände iväg. Jag försökte skojsa till det, och liksom stampade i golvet, och sa ’Nu kommer jag och tar dej!’, vilket brukar uppskattas, och besvaras med ett litet skratt, men han snubblade till, och dök med näsan/munnen i golvet, och en smärre blodkaskad (naa, det var överdrivet, men en rejäl blödning) uppstod. Jag skämdes ihjäl mig. Samtidigt som jag tänkte, efter att ha tröstat en ganska lång stund, och konstaterat att det var näsan, och inte munnen som skadats, att det är lika bra att borsta nu när han ändå gråter och är arg. Så har vi det överstökat sedan. Sagt och gjort. 

Kände sedan när jag kom hem från dagis, att jag behövde götta mig lite i hur gulligt det KAN vara, så här kommer en bildorgie, reminiscing old times:

Gulliga glada gossar från förr – tvillingarna ligger i en vagn utanför bild

Och så självaste mormor med små, små tvillingar. 


Mimiken…

Japp, så har vi det. Starka känslor, skratt och skrik och gråt. Och en massa, massa LOVE.