Ondskan personifierad

– that’s me. 

Lorentz, Malcolm och maken drog till farfar idag. Vi beslöt att jag skulle stanna hemma med Rufus och Silas, eftersom det blir en lite väl strapatsartad trip om man ska ha med ÄNNU fler vällingflaskor, blöjor, och resesäng(AR). Dessutom kanske upplevelsen av att vara hos farfar, som bor på landet, och har hästar, hundar och höns, traktor och grejer, lär vara desto mer spännande för Loppan och Mackan än för di små 1-åringarna. (Åtminstone resonerade vi så.)
Jag plockade upp de sistnämnda från dagis (jag tänker f ö från och med nu köra med dagis; det går snabbare att tänka/skriva/säga. Så. Nog om detta), och de hade haft en intensiv dag, för de var båda väldigt gnäll-klängiga… Vi har EN bebisgunga, och båda ville gunga; en liten MMA-fight uppstod, men så fick de helt enkelt share. Man hör sig själv säga ’man måste turas om…!’, såsom jag stod i förrgår och sa till Norma och Elli. (Man blir ju trött på sig själv, alltså. For sure.)
Vi gick in, jag lagade mat, de stackars utsvultna (…) pojkarna åt och åt. Och åt. 
Jag hade flytt från tanken i ett par dagar, men nu insåg jag att det inte gick att procrastinate längre; de behövde ett bad. Eller två. Något har hänt med deras tidigare badpassion, nu för tiden HATAR (!) de att bada. Vet inte varför, har inte ens någon teori, men det var anledningen till att jag skjutit upp det hela sedan i måndags. Egentligen behöver väl små dagisbarn bada i princip varje, eller åtminstone varannan dag, men dessa små torrbollar fixar inte det, och inte deras föräldrar heller, för övrigt. Man får numera bada en i taget, eftersom de små ålarna försöker slinka ur badkaret precis hela tiden.
Bild
Två med Silas och Rufus halhetsmässigt besläktade individer

Utöver detta elände, är de båda (eller alla fyra. Fem [Norma också]) förkylda, och för att undvika kvävning (orsakat av snoravlagringar) beslöt jag mig för att sanera näsorna. Det vill säga: därmed check på två av tre av deras absoluta HAThändelser; nässanering, och bad. Pol Pot-morsan kom sedan med koksaltlösning, och på det tandborstning. Jag kände mig så föribannat evil..! 

Utmattade och besvikna sover de nu. Silas vägrade dock att lämna nedervåningen utan Axels basketboll, på vilken han nu vilar sitt (väldoftande!) huvud.
Bild
Somliga föredrar kudde, andra en välpumpad basketboll.

Godkväll.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ondskan personifierad

  1. Marina skriver:

    OMG! Fan vad du är duktig! Blir utmattad när jag läser för att jag glömmer att jag är 30 år äldre än du… ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s