Messerschmidt

Detta med barn. Och anala morsor. Another example.

Följande scénario:
Mormor är på en snabbvisit i stan, och betraktar (med ett leende – så som mor-/farmödrar gör [eftersom de inte behöver handle the shit – på riktigt]…) det hela:

Kusin Elli (med sin farsa, och tillika mina söners morbror) var på besök just ikväll.
Det tyckte alla var kul.

Norma och Elli är ju tajta, och hoppar studsmatta. De fyra små snubbarna rusar runt – i huset och i trädgården – like there was no tomorrow. Det uppstår en situation i det att lek i den eftertraktade studsmattan rimmar illa med det att fler än att två (åtminstone av samma längd/ålderskategori) vill ockupera densamma. Norma och Elli vill showa off lite nya konster för varandra (och alla som vill kolla). Lorden blir lack, och gastar för F U L L hals. Malcolm hakar på. Det blir dålig stämning bland alla (inklusive undertecknad). Jag blir lite vrång på Norma (snart 13) och Elli (10,5) för att de inte offrar sig – för MINA (äntligen) hoppsugna mkt minderåriga söner (som annars mest härbärgerar sitt rum/soffan, byggandes Lego, alt. ser nå’t skit på Netflix). Fel. Jag veet. Men det är så det kan bli ibland, när man inte hinner föredra logiken framför (moderliga) instinkter. Jag tyckte att jag var ganska mild, och typ sa ’sharing is caring’, unt so weiter. Det var inte värre än så.

Men Norma kastar Lordens Vans åt helllvete, i vredesmod, från förortstrampolinen (faktiskt lite begripligt. Det var då jag insåg att jag behandlade henne som ett dagisbarn; ’Man får faktiskt turas om…!’ Hallå!) Tydligen var jag tvungen att bibehålla min ståndpunkt. Lejonmamman kom fram, på ett i allra högsta grad oangenämnt vis). Ni fattar känslan. Det blev lite argt: den blivande tonåringen kände att hon blev orättfärdigt behandlad. (Typ ’Mina ben är tre gånger så långa, jag måste ju få hoppa tre gånger så länge…!)

För Lorden, Mackan, Rufus och Silas (med en medelålder på drygt 2,5 år) liksom eskalerade den undermåliga stämningen, till att bli av ett värre slag, och – på runt två minuter, så är det världskrig. Jag hinner inte ens fundera över vem det är mest ’synd’ om, förrän någon annan gastar (!!) (nu snackar vi V R Å Å Å L A R). Maken diskade efter måltiden (12 pers – en heelt vanlig dag hos oss), så jag blev så illa tvungen att deala med det hela allena.

Norma och Elli hade hoppat klart. Då såg Lorden sin chans att ta kommando över piratskeppet/förortstrampolinen. Någon typ av handgemäng uppstod – lite oklart exakt vad som hände – men Malcolm började tokgasta. (Vill bara informera att, att GASTA är Malcolms främsta vapen, och sätt att liksom berätta för omvärlden att ’någon’ [läs Lorentz – som oftast] behandlat honom orättfärdigt. Det kan handla om en liten vind – kanske från en – faktiskt – väderlig vindpust, eller kanske från en hand… Lille krappen. Vad ska han göra för att göra sig själv hörd, om inte att VRÅLA?!?)
Morsan (jag) rycker in, och säger nå’nting i stil med att ’Man får inte slåss! Man måste vara snäll mot sina syskon, och s ä r s k i l t mot dem som är mindre/yngre.’
Lorentz svarade: ’Jag slog inte han! Jag bara sparkade han!’

Vad svarade mor?

’Honom, Lorentz.’ ’Jag sparkade honom!’ Och se’n: ’Man får inte sparkas, Lorentz’.

Så jävla värdelös morsa. Uppfostra med grammatiska regler. Vaffan.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s