Stort!
För 5 år sedan så fick livet liksom en viktigare innebörd. Viktigare än att navelskåda, narcississa, egocentrera, fåfängisera, och allt annat mindre viktigt. Faktiskt. Hur klyschigt det än månde låta. Alla som har barn fattar. (Att jag sedan var som jag var, är en helt annan femma.)
Jamåhanleva, my lord.
Här är han nog blott typ två. Redan då en väldigt bestämd liten snubbe.
Familjens egne Liam.
Favoritspoten nr 1 – hos mormor i Torekov. I baljan.
…nästa år igen…
Lorentz som i en ask. Fotad av kusin, Elli. (Bästa bilden någonsin, tror jag faktiskt.)
Framburen av ovan nämnda favoritkusse, Elli, på väg till Grönan, för något år sedan.
On a rock, för någon vecka sedan i Torekorv.
Älskade fine, lille pöjk. Det är en ära och ett nöje att vara mamma till dig. Jamåduleva i (minst) hundrade (friska) år!
Och en stor ära att först få bli mormor till denne Lord! Love him!