Summerar sommar’lovet’ med att säga: semester i dess rätta bemärkelse har det väl knappast varit. Solen har skinit, vädret har blidgat oss, salt vatten har sköljt över allas våra kroppar, men någon direkt vila från olika plikter har det kanske inte varit. Barnen mer eller mindre intvingades i våra sovrutiner; läggtiderna blev oftast bort mot 23-snåret, åtminstone för Lorentz och Malcolm, runt 22 för Silas och Rufus (Axel dygnade väl mest hos sin game-polare, där han sov typ 18 nätter av 21), och Norma somnade väl sällan före midnatt. Det innebor i och för sig sovmorgnar för oss vuxna till i snitt klockan 9, ibland 9.30. Det var i och för sig skönt. Samtidigt ledde detta till att man inte kom upp, ut och iväg i sommarvädret före kl. 13.

Ja, ja. Det blev vila från slaviska rutiner, om inte annat. Nu ska vi bara försöka återställa dagisklockan… Fadern lägger i detta nu L och M, som väl somnar runt 22 (istället för senast typ 20), och sedan ska vi upp vid 7. Det blir förmodligen en seg måndagsmorgon. Fast det lär man väl inte vara ensam om, kanske.

Ett stort happy köttberg (fotat av vår eminente familjeporträttplåtis, tillika min bror, Martin)

Har ungefär 200 sommarbilder att sortera, så detta får summera sommarledigheten tills vidare. En av några supermajjiga dagar på Hallands Väderö.