(Och då talar jag inte om Tarotkort, eller så, utan om de som säger mer än tusen ord och blaa.)

Alla dessa gossar.

Det syns lite dåligt, men Rufus har ett grässtrå inklämt i själva stjärten. Vad elak hans mamma är som måste dokumentera. 

Det är ju lite intressant, det här, hur man tänker som en 10-talsförälder när man tar kort på sin avkomma.

Jag kan tänka mig, att ens föräldrar (mina födda ’37 och ’41 – 1900-tal) resonerade på ett helt annat vis, när de TOG KORT – med dyrbar analog film – än vi, som snäpper iPhonekort som om vore de in- och-ut-andningstag. Vi har ju infinite mass-mängder av bilder som man (i alla fall jag) någonstans måste hantera/sortera/rensa bland. En sådan typisk sak som hamnar en bit ner på prioriteringslistan.

(Fill in the blanks.)

Denna unge man kom trippandes ner för trappan i morse, med luggen lite på svaj, begärandes välling, och ’faktiskt vill jag sitta i soffan nu. Med min välling’. 
Och i brist på kvinnlig avkomma, ikläddes de minsta i volangkallingar. För att deras mamma behöver lite små volanger i sitt liv. (Och oj, vad jag är lycklig över dessa lockar. Behöver jag säga det…?)

Stereo curls having naked lunch.