That is the question. Dagens mesta ilandsproblem… Kommer till det så småningom.

En bra dag har till större delen passerat; jag och J drog till ett näraliggande utegym; ÄLSKAR dessa geniala påfund! Man får för en liten stund känna sig som en fängelsethug, och lyfta timmerstockar, och för oss familjen annorlunda 2.0 som inte riktigt lyckas få till ordinär träning, är detta så galet bra! Silas och Rufus var sugna också.

Silas. Kanske mest sugen på marktäck-bark. Med hängslen-och-livrem-huvudbonad (enda sättet att få honom att behålla kepan på är liksom att kila fast den – med luvan på tröjan under, så att kepsen sitter säkert på plats)

Rufus på spaning. (Oh brother, where art thou?) I bakgrunden: den fabulösa familjebussen. Cyklade till dagis idag med 60 kilo barn. Funkade bra! Alla glada. Men hjälmar, asså. De är INTE poppis.

Sedan var det dags för lite lugn och ro. I bild ser vi Frank (t v), Melker Heibel (på golvet), i bakgrunden Franks enäggstvillingbrorsa Ben (t v), samt Silas (gröna brallor) och Rufus. Tyvärr var mamarazzin inte framme tillräckligt snabbt, så bilden är lite oskarp. Men för ett ögonblick kände jag mig som den dagmamma jag ofta ställt mig frågan om varför jag inte blev (lite ogripbar meningsbyggnad. Men ni fattar.)

Jag träffade Ben och Franks mamma (och pappa!) på vad jag trodde var en tvillingamningskurs typ januari 2012, på Munkbrons MVC. Det visade sig vara en tvillingf ö r ä l d r a k u r s. Jag kom in – ensam (fast med två inneboende) – eftersom Jesper trodde sig veta det mesta om amning, och istället arbetade. Ganska omedelbart fattade jag tycke för dessa två fina människor, som f ö nu varit tillsammans i två år, och deras söner fyllde 1 i april! You do the math. Så destiny’s child(ren), asså. De är ett match made in heaven, och ska dessutom gifta sig inom kort (eller hur, F och M??) Ska bli skitkul.
Och det ska bli ett helt liv av kul att se Ben, Frank, Silas och Rufus växa upp! Man blir lite hooked på tvillingar när man fött tvillingar själv. Det är… jävligt speciellt. Och det kan låta töntigt, men ni som inte bryr er: skippa till nästa stycke. Matilda: tänk att du och jag (och våra män) hamnade i de 3 ‰ och förunnades med enäggs…! ❤ ❤

Sedan till dagens Sophie’s choice. Nej, jag tar tillbaka den. Men det var – för ett ögonblick ett knivigt val. Jag blev uppringd från Skärholmens ÖNH-klinik, där jag stod på återbudslista för ett kirurgiskt ingrepp (vars benämning jag inte vet) för att korrigera mina icke-fungerande bihålor. Ordinarie tid var i okt./nov., men den FABULÖSA lokala VC:s öronläkare, där jag och ffa Silas varit stammisar sedan november, hade pushat på mitt fall; De sa: ’Du kan få komma imorgon!’ Jag sa intuitivt: ’Nej, jag kan inte!’ (imorgon skulle jag nämligen gå och få fotvård och lite annan V.A.R.M. (Vård Av Risig Morsa); något jag sett fram emot l ä n g e. Men jag insåg snart att det vore ren och skär idioti att föredra lena ben framför friskt öra. Så imorgon ska jag sövas och opereras. Gissar att midsommaraftonens look blir något i stil med detta:

(Bilden dock tagen från någon blond bellas blogg som gjort ett nose job [Googlade på ’tamponader’, eftersom jag blivit varslad om dessa]. Det är inte det jag ska göra. Jag gillar min näsa, men tycker att bihålorna kunde leverera lite bättre.)

ink. lite halvsvajjiga fötter, samt håriga ben. Men WTH  jag är ju gift. Och jag tror mig veta att jag är uppskattad oavsett benhår. Och skitsamma. Med en midsommarkrans på svaj kommer inte ens jag att tänka på att tånagellacket är lite avskavt.