Well, vi var… hm… låt mig tänka… 13 pers på middag. Plus Silas och Rufus. Och det blev en högst ad-libbad måltid; vi var och hängde i en park i hoodsen med bassäng (med cirka 30 cm’s djup, och ett par-tre tjog barn [minst], så låt oss hoppas att ingen blir kräk-blind-och-döv-sjuk imorrn eller dagen efter), och så blev klockan mycket, och vi tjackade lite körvar (samt hade en bit älg på tining… visst låter det sexigt??) och andra köttabitar, färskpotatis och halloumi och else what… Ditt och datt. Mitt forna så stora matintresse har totalt falnat med denna öronsjuka, vilket gör mig till en urusel kock. Men jag svepte ihop nå’t, och Axel hade ett par polare över, Jespers brorsa med familj, min brolla med dotter, och så våra hundra ongar. Jag tappade räkningen. Det händz. 

Det man kan konstatera är att de eventuella art directional skillsen man innehar, får ge vika för carpe moment. Det finns inte utrymme för att städa bort icke-estetiska prylar när man tar kort på familjen. Man är glad bara alla liksom infinner sig. Här är KaramElli, bror, Lord, Machiavelli, Silas, Rufus samt upphovsMan. ❤

Det blir inte så mycket Mallis, eller andra mer exotiska resmål med vår hjord; Vårflodsparken, en fin förortsoas, uppskattad för sin (icke njurformade pool) av de mindre familjemedlemmarna.

När man är liten, men ändå stor, så får man försöka få uppmärksamhet på de sätt man kan. Lille Lorden. 

Det är typ omöjligt att fånga de minsta familjemedlemmarna på kort, därav oskärpan. Dom svullade i sig vattenmelon som om det vore den sista födan någonsin.

Det liksom dryper. Silas kör seminakenfis, Rufus är pridedressad. (Om ni nu skulle undra.) (Ofta undrar jag själv.)

Det har ju – tackolov – varit icke-vinter, och faktiskt lite varmt! Så då åker förortspoolen fram, och tvillingarna lever drömmen:

Allaho akbar. (Notera Silas garv; väldigt gulligt hur dom interagerar med varandra.)

Alltså – dom här två. Bästa underhållningen. Om det inte vore för att dom behöver käka, och det som kommer som en konsekvens av det, och så, så kan man bara sitta (som ett fån) och betrakta. 

Ja. Och så går det.