-_-

Ja, jag är lite risig på det här med att skriva här. Jag började jobba den 2/4, har blivit resturangchef (!), supercrazy, och spännande. Mer om det någon annan dag, för nu är jag på gnällhumör (som vanligt).

Min första arbetsdag på fyra år började som sagt (för det har jag väl berättat, va?) med att jag fick åka till ÖNH-läkare, och fick en extern otit konstaterad (hade en otit från början, den 13/3). Antibiotikakur nr 5 (eller 6, kommer inte ihåg) (känner fö på mig att jag är så gaggig i huvudet att jag upprepar förra blogginlägget, men skit samma. Det är ju ändå bara du, mamma, som läser. Och mammor ska man väl få gnälla lite för..?)

Idag – på löningsdag och med solsken på Stockholm stad (när man är resturangchef på en muséiresturang med runt 100 uteserveringsplatser på Drottninggatan, innebär sådana förhållanden fullträff för massiv tillströmning) – var jag tvungen att dra till öronakuten IGEN, låg vaken från kl 4 med smärtor från helvetet.

Vincent – I feel you:

ImageNu tror jag förvisso att Vince skar av sig örat för att han trodde att det skulle hjälpa mot de inre röster han hörde, finns ju teorier om att han led av schizofreni… Men tanken slog mig att det kanske inte vore så dumt att bara be Jesper snitta bort detta skitöra!
Image

Otitismedia. Mellanöroninflammation. Nu finns det väl i alla fall ingen sort jag iNTE har haft? Inner- ytter- och nu mellan. Tack.

Antibiotikakur nr. 7 påbörjad.

Ja, och annars när man börjat jobba efter fyra år av nothing but föräldraskap, så längtar man IHJÄL sig efter di här:
Image
Det ÄR kul att jobba, och att gå hemifrån, och lämna fyra små pojkar i sin pappas trygga famn. Men helt ärligt – om det inte vore för att man var tvungen, så skulle jag nog kunna tänka mig att vara en ardennerhäst i hemmet à la 50-talet.
Image

Denna bild hade döpts till ’Feminist Housewife’, kanske för att hon står och funderar – något en kvinna tydligen inte sysslade med på 50-talet (…)

Ja, ja. Den där debatten tänker jag inte gå in i just nu. Men med 6 ungar i huset skulle man helt enkelt behöva vara BÅDE hemma OCH på jobbet om dagarna. Knivigt. 

 

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till -_-

  1. Marina skriver:

    Lilla hjärtat, den här veckan, med Jeppe i Borås, kanske inte är drömtillvaro precis, men håll ut! Den där dagen då du inte har nåt´att göra, kanske du kan byta bild så att ALLA barnen får vara med…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s