Leve alla barnen – dom leve…!

Nej, då. Jag/vi är inte bortgången (-na), död, insomnad. Sätts bara lite på prov i största allmänhet.
I tisdags var min första arbetsdag på knappt fyra år; jag tog ut semester i juli 2008, Lorentz föddes den 6:e augusti 2008. Så – låt mig säga så här: it’s been a while sedan jag varit tillägnad någon annans service än min avkommas och familjs. Visst – jag arbetade i september t.o.m. december 2008, men sedan var jag ganska supergravid med Malcolm, och ingen arbetsgivare ville ta i mig med tång (och ingen tång hade kunnat greppa min enorma kropp). 

Så i tisdags stegade jag glatt iväg till mitt nya arbete på Bistro Rolf de Maré (Dansmuséets nya restaurang). Lite oväntad arbetsplats, inget varesig jag eller någon annan hade väntat sig, kanske, men jag tänker – varför inte? Varför inte testa något nytt, något annat? 

Men så kom den. Den här föribannade van Gogh-örat (öroninflammation – igen). Denna gången en extern otit, dvs en inflammation i ytter-/mellanörat. Jag hade lite ont på morgonen, den föregående otitens Dexoferm-antibiotikakur avslutad sedan fyra dagar, tänkte att det går väl över. Men icke. Tvärtom. Den eskalerade, och blev vid 11-tiden ohållbar. Jag ringde till den lokala öronmottagningen, där jag, och ffa Silas, varit stammisar den senaste tiden.
Jag fick en akuttid, och sedan föreslog man att jag skulle åka till KS för en second opinion (CRP [ snabbsänka] var något förhöjd [55], men inte drastiskt; det fanns en indikation på någon typ av infektion, men läkaren ville inte dra egna slutsatser.)
Okej, tänkte jag, lika bra att ta tjuren vid hornen, och fixa felet, och bli frisk och stark – r a s k t. Har inte tid att vara handikappad av svinig ondska i örat. FAAN, vad det kan göra ont med öronsjuka!!
För att göra en lång historia något förkortad – jag stack till KS (och gick – självklart – vilse, som jag allllltid gör), den externa otiten konstaterades, och min 6:e (? har tappat räkningen nu…) antibiotikakur ordinerades, inklusive alsolspritstamponad i örat i två dagar, samt ett lagom passande återbesök (m tanke på min nya arbetsplats) på KS två dagar senare.
Image
Så här går jag omkring mest hela tiden; ’Va??’

Jag tillbringade dessa två dagar mycket ambitiöst, flyttandes flyttkartonger (den tidigare caféverksamheten vid Gustav Adolfs Torg skulle flyttas in i dom nya lokalerna på Drottninggatan), etc., shottandes alsolsprit i mitt vänstra (DÖVA) öras tamponad. So far, so good. 

Att kasta sig in i ett jobb, efter att ha multitaskat, bytt blöjor, värmt burkar, vällingflaskor, badat ungar, vikt och sorterat tvätt, handlat, planerat måltider, uppfostrat pojkar (trying really hard to raise gentlemen), torkat alla möjliga ytor (kinder, bord, stolar, bilrutor, stövlar, golv), betalat räkningar, skött ett hus och hem, med allt däruti samt basat en husrenovering,  känns väldigt – – – spännande. Och kul. Och ganska skönt. 

To be continued.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s