Har inte riktigt hunnit med att skriva nå’t på sistone, åker med tvillingar i släptåg, fram och tillbaks, och tillbaks igen till byggvaruhus och Ikea, om vartannat, ringer in offerter från olika snickare, glasmästare och what not. Samt handhar två oerhört mobila och inte så sovsugna småsnubbar. Ganska angenäm sysselsättning, särskilt om man vore en Hearst-arvinge eller så, vilket vi ju tyvärr inte är. Men det är fantastiskt att vi över huvud taget – äntligen – kan göra denna upprustning av kök och badrum. Det känns som om njutningen av resultatet optimeras av detta långa lidande (allt är ju relativt) av att inte ha vatten på entréplanet, inget kök, och allmänt roddigt och stökigt, meckigt och bökigt.

Allt är relativt.

Alla barnen är friska, glada och i bra form. Men nu tycker vi att vi är trötta på snön. ’Om vi tar fram studsmattan, mamma, så kanske snön känner att den MÅSTE försvinna?’ Han är så vis, min förstfödde.

Om lite drygt två veckor, så fyller Rufus och Silas ett år. ETT ÅR!