Köket är ett fortsatt mayhem.

…
Storkoken puttrar i källaren, och vi käkar mest Bolognese till frukost, lunch och middag. Kanske bättre än varmkorv, vad vet jag…

Silas, som är motoriskt något snäpp före sin tvillingbrorsa, står mest hela tiden, och blir lite sur när man försöker sätta honom på golvet. Faser, faser. Rufus är lite smått gnällig – troligtvis för att han inte kan stå riktigt lika galant.

Nonschig snubbe, den där Super-Silas.

Och livet på Björkvägen går vidare i byggdamm och ståhej. Och imorrn – om en månad exakt – är min mamma’ledighet’ över.