När köket är klart. Det är drivet, energin i den grejen som gör att vi faktiskt står ut ganska bra. Jag har fått in ett schwung i att glida ner i källaren, där spisen står (och vatten finns), kryddor, oljor, vinäger och all that, och svänger ihop nå’t till middag. Föga fantasieggande, men alla verkar införstådda med rådande omständigheter (en del så införstådda att stämningen blir undermålig om det inte serveras varm korv till middag, som dom första typ fem dagarna. Lorden körde frukost, lunch och middag = varm korv med bröd samt ketchup en hel dag, och blev djupt besviken när jag igår kom bärandes på en pasta bolognese… Ja, ja.Lordar är som lordar är.)

Lordamiddag. Så här, fast minus senapen (som jag själv bedömer som körvens viktigaste accessoir vill Lorden ha sin körv med bröd.)

Annars är det ju sjukt skönt att ha ett färdigställt – perfekt – badrum på övervåningen, med badkar! Så otroligt majjigt. Som jag / vi (ffa alla barn) längtat. Vi har världens bästa hantverkare, han har väl mer eller mindre blivit en del av familjen; Silas och Rufus börjar gråta när han går ner i källaren, och Lorentz och Malcolm säger glatt ’Hej då, ses se’n!’ när vi drar till dagis på morgonen. ^_^

Ångrar att man inte tagit lite ’före’ och efter’-kort på olika badrum och kök, källare, och så. Men jag tror att jag tyckt att det inte varit värt att fästa på any film – inte ens digital.

Hur som helst – det ska bli LJUVLIGT att komma i mål…! Sedan 2005 när vi flyttade in i vårt fina hus, har jag (kanske jag mer än maken, jag är lite mer anal, kan man säga) verkligen starkt ogillat vårt kök, i anslutning till en freaky handikapp-drive-in-WC. (Den grejen har nog ALLA ogillat), men jag har haft en oproportionerlig avsky gentemot vårt lönn-låtsas-trägolv. Till exempel. Men det kommer att bli SÅ BRA!

Och IDAG – 20130226 – är det 11 månader sedan di hära små crazy dudesen föddes!

Och i tre-fyra månader sov dom. Och sov, och SOV. Nu – står dom och STÅÅÅR, och kastar nappar, och gastar, och vill ICKE sova mera. (Silas till vänster i bild, pekfingernageln målad. Kan inte säga att det är lättare att skilja dom åt nu, så här 10 månader och tre veckor senare…)