Fan. Dagarna bara går. Fort som satan! Om en dryg månad börjar jag jobba, för första gången på i princip 5 år. I november 2008 slutade jag på min dåvarande arbetsplats – mitt livs hittills absolut roligaste jobb. Inte för att jag inte trivdes, eller så, utanför att det var tuffa tider, och den fabulösa produkt som vi jobbade med, inte stod pall för lågkonjunkturstsunamin.

Pacemaker® The Pocket size DJ-system.

Att har ett jobb (som Art Director) som sammanflätade allt det man älskar – musik, färg och form (på den tiden hade jag inga barn), och att få jobba med roliga och duktiga människor var så kul att jag – metaphorically speaking – gjorde hopp-i-skutta-steg till jobbet, typ dagligen. Till och med när jag var i 8:e månaden med Lorentz. Efter 13 månaders mammaledighet gick jag tillbaka, men min bror och tillika dåvarande chef, Martin, varnade mig för att saker och ting hade förändrats –förutsättningsmässigt – för vår produkt. Jag sa upp mig, troligtvis två dagar innan jag skulle ha varslats; jag hade fått ett två-månadersgig på en designbyrå (och var dessutom gravid med Macdaddy). 

Och så var jag hemma, och gravid. Och sedan igen. Och nu har det snart gått fem år av föräldra’ledighet’.

Nästa gig blir som restaurangchef. Ska bli oerhört kul, och spännande, att få jobba med ännu en passion: mat och människor. Berättar mer om detta senare.

Förundras fortfarande över hur lite man hinner, men ändå så mycket. 4 barn på 3,5 år, till exempel. Rätt stolt och oerhört nöjd med den biten. ^_^