(och dom vuxna) går på antibiotika. Spektramox (Malcolm), Amimox (Lorentz), Cefadroxil (jag själv), och så tre pers på Kåvepenin. Eventuellt fyra (vet inte vad Axels mamma bestämde sig för till Axel, men troligtvis Kåvepenin; Normas halsmandlar är bortopererade, så doktor/mamma Jenny [de störstas mamma, f ö ÖNH-specialist], tyckte inte att Norma behövde antibiotika). Jag: Halsfluss, Malcolm, sin septiska adenit, Lorentz toncillit, Silas – den tredje öroninflamationen (på två månader; ett rör ska inopereras i hans vänstra öra, fick vi veta sist hos Öron-näsa-hals-läkaren), och pappan till alla har haft ont i halsen, så vi bestämde oss för att göra rent hus: ut med alla bacilljävlar. NU! Raus!!
(Äh, fy faan, bildgooglade på ’Streptokocker’, det var WAY too nasty att representera detta inlägg. Fantasi, people, fantasi.)
Tar en lite mer upplyftande illustration till hur streptokocks-sons-of-bitcharna INTE påverkar somliga:
Mina små glada ormdudes
Februari månad – må du snabbt vara över. Inte bara på grund av ovan nämnda bacillhärd, utan också för att nästa vecka stundar begynnelsen av kökets renovering. Ser ENORMT mycket fram emot att det ska bli klart, men DREAD den (eller dom) månad(er) som detta ska pågå. Ett hem för 8 individer utan kök… Mm. Det blir spännande!
