Insomnia och morrondopp

Just denna morgon vaknade jag utsövd. Kanske för första gången på hm… typ 6-7 veckor (känns det som, i alla fall). Alla barn sover (och HURRA för det!), det är inte det. Men jag vaknar, mellan 3 och 6 gånger per natt, några nätter somnar jag om, men oftast klaffar jag inte in liksom rätt tillfälle att somna om (min jourrutinerade make hävdar, och det är han väl inte ensam om, att sömnen går i 1,5-timmarscykler) och så ligger jag där och grubbbbbbbblar. På allt möjligt. Klarvaken. Vilka skruvar ska jag sätta upp på Lorentz’ och Malcolms nya vägg, på att pappa borde ha fått leva ett längre och friskare liv, hur fan ska det gå för isbjörnarna – och nu – sälarna,
Image
Isbjörnarna har det körigt, för isarna försvinner. Men nu har till och med deras mat fått det hett om öronen. Säkert av samma anledning.

och Syrien! Alla stackars barn! För att inte tala om den stackars pojken som har problem med ligister i sin trappuppgång och får stryk om kvällarna. Så håller det på. Egentligen har jag alltid haft lite svårt att just somna om, mycket (!) lätt att somna (runt 21-snåret…), men den sista perioden har till och med denna tidigare så galanta fas blivit ett mindre helvete. Har hänt några gånger att jag ligger vaken till 4…! Är helt slut och trött, men KAN inte somna. Och klockan ringer 7. Om tre timmar!! Man blir galen! Och det är det jag undrar om jag faktiskt håller på att bli. Galen, alltså. Jag har hjärtklappning, kallsvettas, och ligger och upprörs (ENORMT) över mig själv. Varför i hela helvete kan jag inte somna?

Vi konstaterar, min man och jag, att jag kanske är lite utmattad. Lite utarbetad. Försöker ta tjuren vid hornen, och ska imorgon besöka Vårdcentralen för att kolla om det finns något jag kan göra i förebyggande syfte, för att mota den berömde Olle i grind (ett riktigt vidrigt uttryck, men alla fattar ju vad man menar). Jag ställer mig frågan: kan man vara utmattad när man inte jobbar, egentligen inte har några direkta tider att sköta, jag menar: jag är min egen chef (…), har ett otroligt tillåtande dagis, och Hur Har Jag Hamnat Här?

Image
Det är inte första – eller ens sista – gången som Munch reppar mig i denna blogg. Men jag ser förmodligen ut så här när jag ligger där och gubblar

Det måste ju vara jag. Min anala personlighet, pedant, notorisk slav under – mig själv, oförbätterlig på den punkten; det rimmar ju jävligt illa med min situation. Man kan inte vara mamma till fyra, eller sex barn, om man håller på så.

Om jag ska cut myself some slack, så – visst. Det ÄR ju lite körigt emellanåt. Morgnarna särskilt. Fyra (små) pojkar vaknar, i princip simultant, tre vill ha välling (omedelbums), och nya blöjor (somligare mer bums än andra), och sedan – hela rejset; äta frukost, servera fluskot (Malcolm hävdar att det heter så), hålla tvillingar tillfreds, hålla 4,5- resp 2,5-åringar lagom nöjda, och se’n: borsta tänder, klä på kläder, klä på ÄNNU mera kläder, packa in i bilstolar, ibland snöröja, samt rensa/skrapa snö och is från bil, byta eventuella blöjor, köra till dagis, förklara för de större barnen att ’Nej, ’Fan-låten’ går inte att spela i bilen, för den nya telefonen kan vi inte spela upp musik ifrån i bilen’ (och se’n hantera protesterna), hitta parkeringsplats lagom långt från dagis, kånka in fyra små dudes (Silas och Rufus sov tidigare vid dagislämningstid, och då lämnade jag faktiskt dom i bilen under dom runt fem – tio minuter det tar att lämna Lorentz och Malcolm) men inte längre, så nu blir det till att kånka på 2 x drygt 10 kilo pöjk. Samt eventuella overaller, vantar och fan och hans moster. Och så vill man ju att alla barn ska få en bra, och mjuk och fin start på dagen. Man vill pussa och krama sina små pojkar och säga ’hej då’ i lugn, harmoni och ro. Ja. Jag vet. Det ÄR lite övermänskligt. Men det har gått bra – tills nu. Eller – det GÅR fortfarande ganska bra. Men jeez – om jag kraschar..!? Vad händer då? 

Det är väl det jag kommer att ligga och grubbla på i natt. x _ x

Denna morgon, som ju var finfin – efter en HEL natts sömn (!), startade dom fyra med ett morrondopp.Image

’Får Silas och Rufus bada med er…?’ ’Jaaaa..!’ Gylligt. gav mig energi hela da’n. (Kolla särskilt hur Lorentz håller handen under i Rufus huvud)

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Insomnia och morrondopp

  1. Kattis skriver:

    Bästa käraste Elin, jag blir orolig för dig när jag läser ditt senaste inlägg!! Och samtidigt kan jag inte säga att jag är förvånad… Jag känner igen din inre stress (och kan också ligga o kolla på klockan en gång i timmen och tänka att näe, två timmar till klockan ringer- SOV nu för helvete!) fastän man så att säga inte jobbar osv. Och då har jag bara två barn! Har du varit på vårdcentralen? Vad sa de? Du måste försöka få lite tid för dig själv tror jag. Annars blir det ohållbart. Men jag vet, lättare sagt än gjort. Tänker på dig, mycket! Stor kram Kattis

  2. Marina skriver:

    Det ska inte gå så illa, vårt hus ska inte falla, för om vi alla tralla, kan ej vår villa trilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s