Att hinna med detta med att sätta sig vid datorn – över huvud taget – är inte helt piece of cake. Försöker inreda dom ’stora’ pojkarnas rum, och köpa grejer på Ikea och blocket, men hinna…? Typ omöjligt. Så jag inser att detta med att ha en blogg är lite väl överilat. Men någon gång i månaden får jag väl till det.

Nu sitter jag här, och pekfingervalsar (en arm gungar vaggan) mig fram. Jag vill bara förmedla att det är ett lite överdrivet multitaskande emellanåt, man undrar ju liksom lite varför? Byta blöja och ringa skattemyndigheten samtidigt, mata tvillingar med gröt och hälla upp kattmat samtidigt, läsa handböcker om hur man ger sina barn kärlek samtidigt som man ringer BVC för att be om råd, laga mat till hela familjen – samtidigt som hantverkarna (som fuckat upp vår källare) ringer på dörren och vill reda ut saker och ting, skrapa bilrutorna samtidigt som man tar på barnen ytterkläder. Det är mycket sån’t. Göra saker samtidigt. Helt ärligt – det blir inte riktigt lika bra då.

Men i alla fall.

Idag var det Lucia. Ju. Hade glömt bort det lite grann (förmodligen för att jag gjorde något annat samtidigt), och missade helt att köpa pepparkakor (att baka dom insåg jag tidigt skulle vara uteslutet,) tända ljus vid frullen, skapa stämning. Att själv dra på sig en nattsärk och ljus i håret hade jag inte en tanke på. Morgnarna är pretty köriga, kan man säga. Särskilt vintertid. Sätter klockan på 05.55. Går upp, kollar snöläget. Har det snöat, lägger jag på et kol, och är i köket klockan 6. Sätter på kaffe, och min gröt (som ska koka i en knapp halvtimme). Förbereder välling (till minst tre pojkar)

I just det här fallet, blev det fyra pojkar som skulle ha.

Jesper drar till jobbet runt 7, och jag räknar inte med honom som sidekick på morgonen. Han tar Silas och Rufus om natten, så det köper honom fri från resten, liksom. Efter snöröjning (lika bra att fixa det innan posseet vaknar), och ibland mitt I snöröjning, vaknar oftast först Lorentz, sedan Malcolm, och Silas och Rufus väcker vi så att dom käkar vid 7. Se’n säger man hej då till sin man, och på det vällingfabrik, och sedan frukostservering. (Menyn till Lorentz och Malcolm varierar från fil med honung alt. sylt och flingor, eller rostisar med leverpastej och gurka eller sylt). Frukost och rubrikglutt i tidningen, och sedan är det blöjfestival och tandborstning samt påklädning av fyra pojkar. Många lager så här års. 

Och idag var det ju lite special, dagens datum till ära;

S:ta Spider

S:ta Gene

Och Lorentz hade fått en ny tomtestass, i lite rejvstajl, från Ica. I liksom krossad sammet. Sjukt ful, men han var oerhört nöjd. (En vacker dag ska jag komma ihåg att inte vänta till dagen innan Lucia med att köpa julstassar och julprylar över huvud taget. Malcolm fick en dräkt i stl. 122-128, han är c:a 94 lång. Han förlorade byxorna på väg till bilen i morse. Lorentz och jag kunde inte låta bli att skratta lite ’Det är inte roligt, faktiskt!!’) 

Lorentz (tvåa från vänster) som sett fram SÅ mycket mot denna dag, och sjungit hemma, och bett mig sjunga. Ville sova med dräkten, men stod tyst som en liten mus. ’Jag blev blyg’, sa han när jag undrade varför han inte sjöng.
 
Jahapp. What can one do?

Malcolm, däremot, gastade glatt ut (alltså riktigt högt!) – två gånger – ’Hej, lilla Lolle!!’, så att alla skrattade. 

Och dom här två, asså.

Iförda sina bunnysuits. Dvs o-fula – till och med coola – fleecedräkter, som jag fyndat till vrakpris. Som bästa Bea Åkerlund snidat till för Minirodini.

Dom är små genier. Helt enkelt.