And when it rains, it pours…

Både snö – och elände.
Den trasiga framtanden banade väg för en lång rad av jobbiga grejer. Punka på tvillingbarnvagn (kan ju låta som ett I-landsproblem, men blir ett JÄVLA problem när man har fyra små pojkar som ska fraktas hitan och ditan), i förra veckan upptäcktes att ventilen till en av slangarna bara försvunnit puts väck; alltså inte ett reparerbart problem. Jag frågade på macken, men nej. Jag var sedan på inte mindre än 11 cykel- respektive barnvagnsaffärer söder runt. Två av dom sa: ’Aj, då, jag sålde den sista för en halvtimme/resp. en kvart se’n’, resterande var bara out. Men affär nummer 11, ironiskt nog ett stenkast från min mans jobb, hade. Då hade klockan hunnit bli 15.10 (dagishämtning bör ske kl 15). Stress, stress, ringa dagis (igen) och böna och be. Har varit ett gäng sådana incidenter på sistone (trasiga framtänder, och trafikkaos, t ex), men – återigen – världens bästa dagis, och den mest förstående personal man kan tänka sig.

Men så kom denna morgon. Det hade i natt snöat och stormat sjukt mycket, typ runt 30–40cm. Jag skottade runt hela huset och bilen klockan 7, för att sedan likt Sisyfos börja on från början kl. 8.

Image
Yeah, that’s me…

Inte nog med det. Sedan visade det sig lite senare under dagen att snöovädret inte var ett vanligt snöoväder, utan det värsta i mannaminne. Inte ens plogbilarna var ute. Men det gjorde ju ingenting för oss, för vi har ju världens skönaste pansarvagnsbil! Bara liksom öser fram genom snödrivorna. Tjohoo! Svinmäktigt!
Kör till dagis. Rätt sent. Iförd förortskläder och typ lågskor, fuljacka, och ful-ansikte. Ingen brådska, tänkta jag. Silas skulle vara hos öronläkaren klockan 11, han spräckte trumhinnan en andra gång i fredags (exakt en vecka efter avslutat 10-dagars antibiotikakur). Så vid 10 glider vi ner på dagis personalparkering. (Jag har fått dispens att ställa mig där, i och med tvillingar i bilen). Jag klär av Lorentz och Malcolm, och en mycket stressad dagisfröken undrar vems bil det är som blockerar parkeringen. ’Oj, förlåt! Det är min!’ Jag lämnar av pojkarna, pussar hej då, och kastar mig ut i snöstormen (för nu var det verkligen vitt. Man såg zilch, nada, nothing.) Dagisfröken backar upp för backen, ut på gatan, och jag gasar på, får ställa mig lite framför henne, för hon (och andra parkerade bilar) blockerar fortsättningen på gatan. Backkameran har en istapp på sig, så där såg jag inte mycket, och snöstormen gör sikten dålig i största allmänhet. Vindrutetorkaren bak har varit lite risig på sistone, så bakrutan såg jag inte mycket genom heller. Jag inser att det låter som excuses, excuses, och med smeknamnet ’Krock-Renck’ under några år på 90-talet efter några tråkiga bilhändelser i minne, är mitt självförtroende som bilförare inte helt på topp. Men faktum är att dagens väderlek fan inte var att leka med. Jag drog på gasen, för att komma upp för backen, och inte fan såg jag att det typ 1,5–2 meter upp i luften fanns en cistern/tank på en påle, innehållandes sand?!? Den körde jag in i. Crack, snapple, pop. Krasch, sa det nog, snarare. Tvillingarna fick sig en dusch av glaskross över sig, men snuttade vidare på sina nappar. Jag drog vidare till Mekonomen, ligger inte långt härifrån, och dom hjälpte mig att tejpa igen rutan på en gång. Efter ett par timmars telefonkö till olika försäkringsbolag, Charlotte, glasreparatörer, och skit, så fick det bli som så att Silas och Rufus lämnades hos Charlotte, och jag körde i 30 km/h (för det gjorde alla andra på Nynäsvägen) till Frejgatan för att lämna in bilen. ’Du kan sannolikt få den imorrn’. Det får väl funka, tänkte jag. Efter en timmes telefonkö till Hertz, Avis, och Mabi, och soppatorsk i mobilen gav jag upp. Tog tunnelbanan, (need I say att alla Gröna Linjen tåg söderut passerade – utom Farstalinjen… Just my luck.) Kom hem 13.30. Då var det dags att skotta igen. En masse.

Har inte mycket illustrationer idag, för det där med att plåta olika deppiga saker tänkte jag inte ens på. Kan bara konstatera att så mycket sämre än såhär HOPPAS jag att livet inte kan bli. Att vädret sedan satte P för denna kväll som jag skulle ha haft med några tjejkompisar, var ju inte mer än väntat.

Dagis vädjar till oss föräldrar på Facebook att dom som kan – ska hålla sina barn hemma imorrn, torsdag, eftersom dom inte vet huruvida pedagogerna kan ta sig till jobbet. Så så får det bli. Jag hämtade Malcolm och Lorentz på en snowracer idag, så det gick ju bra, men Rufus och Silas på en pulka blir nog knepigt. (Charlotte gick för övrigt ner på Ica Bea och köpte två pulkor idag, och satte pojkarna i sina bebisbarnstolar på pulkorna och drog hem dom, dom fick ju tillbringa dagen hos henne. Vad skulle man gör utan Charlotte?!)

Att sedan bilreparatören ringde efter dagishämtning och meddelade att vi kommer att få vänta minst 5 arbetsdagar, kom ju inte som någon överraskning. Jag är ju värsta Kalle Anka. Oturens okrönta drottning.
Image
Yeah, that’s me…

Orka. ORKA. O R K A !

Jag glömmer inte: mitt bränsle – fyra fina, friska, svingulliga små pöjks. ❤

Ps. Skottade ytterligare ett tjugotal kubikmeter snö nu ikväll. På riktigt. Detta är ett skämt. Imorrn ska vi ut och åka pulka i skämtet.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s