Så här kul blev det idag:

Immun mot kräksjuka verkar jag vara, men mina tänder är tydligen inte ståndaktiga mot att få ett knivskaft slängt mot min framtand av min älskade lille MacDaddy. Inte så kul, såhär i juletider, kommer nog att kosta en slant. Men så här kan man i alla fall inte se ut – tvillingarna började gråta, Lorentz såg ut som om han ville adoptera mig till nå’n annan, fast Malcolm bara log. Själv vill jag mest bara gråta – det är detta jag brukar drömma mardrömmar om. Ska nu inackordera mig i tandläkarstolen klockan 13.10 imorrn, och kommer förmodligen pendla mellan den och hemmet och dagis dom närmsta veckorna. Har en viss erfarenhet av det här med utslagna eller trasiga framtänder (slog ut mjölktänderna som 3-åring, dom sprillans nya framtänderna första dagen i första klass, och sedan har det varit en massa rekonstruktionsbyggen, flisor och sprickor och skalfasader – och allt vad det heter under åren.)

Får köra en Jihad jane imorrn när jag lämnar på dagis.

Intifada i Enskede