Idag, söndagen den 18 november 2012. Måtte mitt föräldraskap aldrig nå djupare abysser än denna dag. Eller helg, faktiskt.
Jepser var jour natten dygnet från lördag morgon kl. 9 till idag kl 9. Då tänker man ju lite att ’Snart kommer han hem, min partner in crime, och far till hela högen – DÅ kan vi ju faktiskt hitta på nå’t…!’, när klockan närmar sig 10 på söndagmorgonen. Men. MEN, då visar det sig att han ska åka in och ta ett akut ingrepp på någon stackare, vilket man/han ju inte kan liksom neka. Så då blev det en hel dag till med nödlösningar i form av ipads och TV, och så’nt som man egentligen bara ska ta till i absoluta nödlägen.
Det är ju problematiken med FYRA. Två kan man ju rita med, baka med, läsa bok med/för, bygga lego, leka med klossar och kaplastavar och whatever. Men de två stora blir vansinnigt förbannade när de två mindre ska äta mat, eller pysslas om på annat vis, och utagerar sin vrede på ett i allra högsta grad orättvist vis. Typ Malcolm lackar ur på Lorentz (som helt klart är världshistoriens främste besserwisser och petimetermillimetertillrättavisare), och klappar då till en helt oskyldig stackars tvilling. Som – som PRECIS lärt sig sitta, rasar i golvet med en DUNS och på det – GALLSKRIK. Och som påföljd rosenrasande mamma, som lackar ur på BÅDA de ’stora’ barnen. Och så höll det på. Hela helgen. Charlotte var här, absolut. Och till stor hjälp. Men att stimulera och utfordra alla fyra, hitta på vad olika individer ska göra, ha på sig, äta, etc. kan få vilken 41-årig morsa som helst att vilja kasta in handduken. 

Jag kan inte ens illustrera dagen med bilder. 

Tack och hej. Nu drar jag nå’t gammalt över mig.