Idag var väl alla egentligen friska. Kände bara att det inte är riktigt fair mot någon, varsig barn eller dagispersonal, att skicka iväg dom dit så fort stormen är överblåst; de måste ju få igång aptit och system innan man med gott samvete kan lämna dom på dagis.

Sjukstugan i sällskap av en och annan Appleprodukt…

Annars går den här varm i huset, passande nog. (Lorentz njuter av att få svära, för det får man ju när det ingår i musik, har jag sagt.)

Så det blev ännu en dag hemma. Lika bra, liksom. I söndags upptäcktes ett öron… eh… läckage på Silas. Inga misstankar om något allvarligt, de har ju varit så risiga, de små tvillingarna, på alla tänkbara sätt, så ingen av oss hade noterat något lidande utöver det befintliga. Men så insåg vi väl att det var något fel. Konsulterade Axels och Normas mamma Jenny, som  ju kan det där med öron (+näsa och hals), och hon rådde oss att uppsöka läkare. Sagt och gjort, och det var som vi befarade en perforerad trumhinna. Nu ska alla vara glada över att det inte fanns några bilder på detta elände när jag googlade, för det var ganska omajjigt. Ni får återigen – använda fantasin. Nu är det nästa kur, örondroppar samt antibiotika tre gånger om dagen i 10 dagar. Har ju brottats med Malcolm i en dryg vecka nu för att droppa medicin i hans ögon (ögoninfektion). Silas är förhoppningsvis inte lika mycket av en Karelin.

Så länge roade sig Malcolm, Lorentz och störste brorsan Axel med att göra Legosoldater av sina småbrollor:

The Legos

Rufus

Legoknekten Silas