Flo-Jo-Mom

Nu får det var nog. Nu har jag gett mig fan på att jag ska i mina brallor. Och framförallt ska jag återfå min starka kropp, för ett och ett halvt år sedan kunde jag göra 80 armhävningar med hjälp av appen 100 pushups. Se’n blev jag lite bindgalen, började köra cross fit med 16 kilos kettlebells (eftersom jag är en mästarinna på överdrifter), och fick dubbelsidiga tennisarmbågar. Men benen funkar ju, armarna är okej, men inte helt bra, så dom får jag passa lite till. Så i morse tog jag jättevagnen med twinsen och gav mig ut på en 8 km lång jogg. Jag är inte riktigt springför, det måste erkännas, men SKA BLI! Är ingen långdistanslöpare, är mer sprinttypen, så intervallträning blir det så småningom när jag fått upp kondisen. Efter det lilla passet körde jag lite träning med pilatesbollen och på mattan. Har fått lite moves av PT-Ali. Twinsen tränade på mattan under tiden.

Tänker att jag drar på mig tajtsen när jag lämnar Lorentz och Malcolm på dagis, så är det bara att köra en timme innan Rufus och Silas ska käka gröt. Och, ja, det kommer nog bli segare när vädret blir deppigare, men ser orimligt mycket fram emot att kunna slinka ner i mina weekdaysskins, så det får bli en motivation i sig.

Image

Har den här bilden i min telefon. Som en påminnelse. Dels om att det ser så majjigt ut att flyga fram, och dels för att jag aldrig ska dopa mig.

En jävligt viktig grej i mitt liv har alltid varit att hålla mig stark. Jag saknar det. Har ju säkert kvar lite muskler där inne nå’nstans, men nuförtiden mest krämpor i nacke och rygg, och så känner jag mig allmänt degig. Ska bli skitskönt att göra come-back! Har dividerat fram och tillbaks om hur jag ska kunna få ihop tillvaron – hyra crosstrainer, eller roddmaskin, och BLA, haft ursäkter hit och dit om hur jag ska hinna, ska jag ta hit en barnflicka för att gå till gymet, och andra krångligheter. Men springskor har jag, tights i travar, så det är väl bara att köra?!

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s