Mina grabbar, asså.

I morse mutade jag Lorentz med ‘en leksak’ (…) om han skulle lyckas ta sig hela vägen till dagis på sin springcykel. Mutor funkar, tyvärr. Jag hade hoppats på att han skulle gå med på att sitta i mitt knä vid datorn och köpa en e-bayleksak (lite lättare att säga ’den skickas inte till Sverige’ än att bända los honom från Skansenakvariets reptilutbud – dessutom är det alltsomoftast sant), det var bara det att han så klart räknade med att ’överraskningen’ skulle ligga hemma och vänta på honom när han kom från dagis. Vilket den ju inte gjorde. Så om mutor ska vara ett fungerande verktyg, så måste man ha en konkret plan. Vid matbordet: ’Men kan vi åka till Skansen NU? Dom har en Späckhuggare som jag vill ha.’ ’Nej, Lorentz, nu är det ju kväll,’ sa jag och skämdes. Får ad libba imorrn när jag ska in till stan. Men man kan ju inte hålla på och köpa en massa BR-shait varje gång man ska ta till en muta. Kanske får baka en Liopleurodon-kaka, eller så.

Rufus och Silas var idag på återbesök på Sachska barnsjukhuset för sina tillplattade bakhuvuden. Enligt sjukgymnasten (Tomas, som f ö är väldigt förtroendeingivande) hade deras skallar (ffa Rufus) förvärrats (blivit ännu mer asymmetrisk[a]) under sommaren. Jag fick svår ångest, lite lätt panik, och ett fruktansvärt dåligt samvete… Men nu ska det gymas.

Nu när Lorentz och Malcolm (den sistnämnde just nu deras värsta fiende – han är OERHÖRT våldsam nu se’n några [dagis]dagar tillbaka) är på dagis, så kan jag ju faktisk ägna mig lite mer åt detta. Under sommaren har det inte varit helt enkelt, även om vi (och mormor) gjort vad vi kunnat, lagt dom på mage, etc. (de somnade ju hela tiden när man la dom på mage – de ska ju ligga och lyfta på huvudet ‘i vaket tillstånd’ är tanken.)

Tomas (sjukgymnasten) gav mig rådet att köpa en ’Deltababy’

Här ska Rufus nu ligga. Tills hans skalle är åtminstone normaliserad. Alltså NÄR han ligger, så ligger han fastkilad i denna bädd. Och är han vaken blir det magläge eller sitta i nå’ns knä, eller i babysittern.

Så det har jag nu gjort (jag SPRANG till Kungsgatan från SöS Asså – sprintade med tvillingvagnen, som om det hjälpte…). Det är ganska fascinerande ändå – jag märkte asymmetrin och den lite tillplattade huvudformen redan efter tre veckor – att det kan gå så fort – och ta så lång tid att rätta till.

En annan lösning är ju att de skaffar sig jobb som brittisk vakt, t ex

(Eller nä…)

Eller väljer en alternativ livstil med en annan religion

Eller flyttar till Mexico?

(NEJ, det får dom inte, det är för farligt!)

Eller kör boybandupplägget och gömmer sina skallar i fluffhår

alternativt gör morfar stolta med varsin doktorshatt

Finns ju många yrken med fräsiga huvudbonader,

kock?

Vi får se. Hursomhelst är dom världens göttigaste julkörvar (min brorsa klämde den analysen i sommar – de har exakt samma hudfärg som julkorvar), så SÅ illa är det ju inte. Jag är ju överdrifternas överdrivare. Men ett litet, litet problem är det, som vi nu ska ta krafttag mot.

The Julkörvs