Se’n jag sist skrev något, har vi fiskat krabbor runt ett tjog gånger, tröstat gråtande pojkar säkert ett par hundra, lyssnat till Malcolms övergulliga filosofiska tankar, firat Lorentz 4-årsdag, haft minnesstund för finaste pappa Hasse,

Här vilar han, Pappa, under en tjärdoftande 200-årig ekplanka, med namnet reliefinristad med mycket kärlek av Martin. Den kunde omöjligt ha blivit finare. Elli, Lorentz och Malcolm hittade mjuka stenar på stranden och vid Ydre Hall, men säg inte det till nå’n.

börjat mata Silas och Rufus med gröt, flugit flygplan själv med två bebisar (samt glömt en handväska med samtligt livsviktigt innehåll på flygplatsen – vilket var en pärs i sig. Väskan återfanns [den hängde på ett rullstolshandtag på Ängelholms flygplats – självuppfyllande profetia?] och flögs med kvällsplanet till Bromma, för att sedan skickas med taxi till Enskede. Suck.) och väl hemma i stan efter den s k semestern (måste hitta på ett annat namn för fyra[små]barnsföräldraledighet, känner jag, för semester är något HELT annat än det vi upplevt i sommar) skolat in Malcolm och Lorentz på deras nya dagis. Idag är den första dagen som dom är där själva. Silas och Rufus sover, och egentligen borde jag nog göra detsamma, men herregud, man måste ju passa på att göra nå’t viktigt nu när man har chansen!

The Cobras

Jag har tagit så mycket kort som jag bara hunnit, (men jag har ju inte hunnit lägga in dom i datorn,) jag har försökt memorera allt kul som dom säger (barn är ju vansinningt roliga, alltså). Så här i efterhand, inser jag att det nog är bra att dokumentera, för det är inte lätt att komma ihåg allt. Ska därför börja negligera mina barns behov lite mer, och sätta mig lite oftare vid datorn. Så att jag minns dom bättre se’n. Nä, den logiken känns inte helt bra. Men man kan säga att den outsinliga brunn av minnen jag skulle kunna ha från denna sommar, blott är fragmentariska bildspel i mitt huvud.

Jag kan bara konstatera att jag är så stolt och lycklig över mina fyra fina, gulliga pojkar. Lite lätt utmattad är jag, men räknar iskallt med att dom ska ta väl hand om mig – och oss – en vacker dag. Elli och Silas ’Ceelo Green’

Lorentz och Rufus

Malcolm med den tröja som man får bända loss med tång från hans kropp, iförd sin Västeråskeps

Malcolm bygger (notera vampyrtänderna som markerar ’munnen’)

Trots specialimporterade Schleich-drakar och dinosaurier inköpta av mamma och pappa på Magasin du Nord i Köpenhamn, samt av pappa handmålad Xenotarsosaurus, och en jättefin ny springcykel, var det Normas vampyrtänder från Ica Bea som gjorde störst succé av födelsedagspresenterna

Vi avslutade sommarlovet med en dag på Skansen med all time high favvo kussen, Elli ❤

Igår skulle Lorentz börja på dagis. Jag föreslog att han kunde ta sin fina springcykel (lite knepigt att frakta alla fyra till dagis), så tänkte jag att Malcolm kunde stå på kick-biken som hör till tvillingvagnen. Då klämde Lorentz ur sig detta resonemang: ’Men jag behöver inte lära mig att cykla, för jag ska bli en Megalaodon när jag blir stol, och dom har ju inga ben. Dom har faktiskt fenor.’ Han är smart, min lille pojke. 4 år, och tre småbrorsor.¨

Megalodon Carcharodon