Livet sätter oss just nu på svåra prov (för att inte tala om stackars mormor, vars hem vi ockuperar). Dagen går ut på att se till att de ’stora’ barnen (Lorentz och Malcolm – Axel och Norma sköter sina aktiviteter själva) aktiveras. Annars blir livet mer eller mindre outhärdligt. Se’n har vi det lite trixigt med den unge herr Malcolm. Vi försöker få honom att ’ha bebis i knät’, och vara delaktig, men han är en vilande vulkan, som – på ett enormt överraskande sätt – bestämmer sig för att slå till med sina små klor när man minst anar det. Igår undkom Silas med synen i behåll – med nöd och näppe.

Ena sekunden detta (passande nog dressad som en afrikansk, mycket ond diktator. Should have figuered…)

Och se’n – stackars lille Silas. 

Man har ju hört och läst att man ska låta de lite äldre syskonen delta, och vara med, och inte skjuta bort dom när man sköter om/matar bebis(ar). Vilket vi verkligen försöker göra 

4 av 6

Lorentz kan man ju resonera med. Malcolm är väl på jakt efter någon typ av uppmärksamhet, who can blame him egentligen?

Ja, ja. Som man bäddar…