Ny era

Tremånadersvaccination igår. Det fick som konsekvens att Rufus och Silas stereoskrek hela kvällen. Så här höll dom på:

Image

Den ene…

Image

…och den andre

När dom håller på så, så måste man ju dels le tillbaka till den glade, och gulla med den ledsne så att han blev på bättre tankar. Och så turades dom om: den tidigare så ledsne lille fjanten blev plötsligt jätteglad, och vice versa. Ungefär som om dom hade stämt av med varandra att jobba i intervaller! Så passerade kvällen. (BVC-sköterskan varnade för viss gnällspikighet efter sprutorna, så det var bara att uthärda.)

Nu har Jesper påbörjat sin långa semester (sex veckor!), innebärandes att jag ju faktiskt inte behöver gå och lägga mig kl 19 längre. Men Lorentz och Malcolm är fortfarande hos Babban, och ska upp kl 7, så jag lägger mig vid 21 för säkerhets skull – man vet ju aldrig hur natten ska bli.

Nu är alltså tvillingarna snart tre månader gamla. Jag har helammat fram till nu. Slutade nattpumpa förra veckan, mjölken börjar sina, och denna vecka kommer de att få sin sista amningsmjölksmåltid. Det känns både skönt och lite hemskt.

Image

En helt annan sista måltid

Känner mig lite kass som inte kossar på. Samtidigt får det konsekvenser för övrig familj; om vi ska kunna ha en lite soft ledighet tillsammans är det ju bra om jag inte är enslaverad under pumpmaskinen (det kräver ju att man pumpar regelbundet över dygnet för att produktionen ska upprätthållas). Jag ser det som att tre  månaders tvillingamning är typ som sex månaders ensambarnsamning, alltså har jag följt rekommendationen. Så här en 100 liter bröstmjölk senare…

Om en månad ska vi testa 5-minutersmetoden, och då kanske man kan få sova nätterna igenom också – att vaka nätter sliter på en 40-taggare… Lite osäker på hur man kör den med tvillingar, men vi får väl testa oss fram. Har hittills inte märkt att de stör varandra på nätterna.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s