Man får brev från t ex Länsförsäkringar: ’Grattis till er nya familjemedlem!’ Eller Försäkringskassan, ’När du vill ta ut föräldradagar för ert nya barn’ (det var förresten ett skämt i sig; när Jesper skulle få hem papper för att han skulle ta ut de 20 dagar som man som tvillingförälder [alltsomoftast pappa] har rätt till när man fått tvillingar, fick vi hem fel blanketter två gånger, eftersom någon geni på Försäkringskassan fattade fel, inte bara en – men TVÅ gånger. Kändes som om det aldrig hände att folk föder tvillingar?!)

Nu ska vi försöka planera vår nedresa till Torekov för sommaren. Eftersom vi väljer att köpa en cool nice ride car istället för en hemsk bus ride bus, så att vi inte ska behöva känna oss som den Familjen Annorlunda som vi ju faktiskt är, när vi åker fram och tillbaks till affären eller dagis, så kommer det bli orimlit trångt i vår – som det ser ut som – Landcruiser, varför vi kommit fram till att några måste flyga ner. Om inte annat så för att få mer plats för bagage.

Tanken var då att jag, tvillingarna och Norma skulle flyga, också för att skona övriga familjemedlemmar (inte från Norma, men från tvillingskrik). Då visar det sig att det FÅR jag inte. Norma är ett barn (ju), och en vuxen måste vara ansvarig för en bebis. Så – för att vi ska kunna komma ner allihop, så måste vi först flyga hit mormor! För att hon se’n flyger ner med oss. Så är det att ha tvillingar. Jag menar – det är ju inte så att jag inte skulle klara av att flyga själv med dom? (Frånsett att vi inte störtar, förstås, men då dör man väl ändå..?)

För övrigt – förutom att det är OMÅTTLIGT ballt och fantastiskt att ha två små, likstora, jämngamla små dudes, så är det inte bara dubbelt, men kanske fem gånger så mycket jobb, och allmänt besvärligt. Hur folk som får trillingar gör, kan jag inte begripa – hur jag än försöker.

Malcolm och mormor gör upp planer för sommaren: