Steve Jobs måste ha haft en masterplan. Ja, alltså inte bara att erövra PC-världen, utan att se till att skaffa sig kommande generationer Apple-junkies, nämligen barn födda från ungefär 2000. Är det inte Axel och Norma och deras iPhones, som belyser deras nunor i princip hela tiden, så är det Lorentz som är besatt av iPaden (och under en period – innan jag förstod hur illa det skulle bli med Appleberoendet – fick han spela Li’l Kim ’Lighters Up’ http://www.youtube.com/watch?v=X8l_0N8lLWY på min iPhone på väg till dagis. Mest för att för att undvika att han skulle hamna i Manboyträsket som alla sina polare. Den varvades med Spiderman-temat http://www.youtube.com/watch?v=4o29VoxtsFk)

Efter en intensiv iPadhöst (som liksom smög sig på; som vilken heroinist som helst, som börjat sin bana utför med folköl, för att gå över till grovsnus, sedan hasch, och så småningom heroin via amfetamin, kanske, så var plötsligt Lorentz HELT hooked på iPaden.) Dom där föribannade apparna, asså. Templerun, Angry Birds, Tocca Boca, och allt vad dom heter. Tidernas största tidstjyv, som inte gör världen rikare på något sätt; just a waste of time. För stora som små. Vi fick gå cold turkey med honom. Han frossade, och drömde mardrömmar om olika Spindelmannenskurkar (efter att ha kört igenom Spindelmannenspelets samtliga banor flerfaldiga gånger). Vi sa ’iPaden är trasig.’ Vad skulle vi göra?

Malcolm – sin bror lojal — spanade in reaktionen på Appleabstinensen, och reagerar med totalt bryt om han lyckas sno åt sig en iPhone när man inte har ögonen med sig, och man tar tillbaka den snabbt som fan (tänk: ’pöjken ska inte bjudas på folköl i hemmet’ som  i ovan nämnda exempel). DET har vi väl i alla fall lärt oss: den temporära lösningen med att köpa sig fem minuter tid för sig själv genom muta med en gadget, är ett långsiktigt helvete, med avvänjning, och helvete. Men det är svårt, det här. I barnens ögon står typ detta på önskelistan (utan direkt rangordning, kan tänka mig att punkt 3 lika gärna skulle kunna stå som nummer 1):

1. Åka till Skansen (lika knepigt att få till med fyra småbarn som att åka till månen, ungefär)

2. Åka till Thailand (kompisarna hos Babban var där på sportlovet, och dessutom ser Thailand ut som miljöerna i ’Barbie – Öprinsessan’ – en film som gått på repeat i perioder), alternativt Torekov (i Lorentz ögon ligger Skansen, Thailand, och Torekov lika långt hemifrån.

3. Låna pappas iPhone (den är tydligen roligare än min, eftersom den har nå’n App som inte jag har)

4. Gå ner på nedervåningen på Ica Bea (Enskedes shoppingmetropol – tillsammans med Globen…) där det finns en massa eländiga ’Made in China’-leksaker

Ibland har nöden ingen lag. Ibland MÅSTE man köpa sig fem minuters frihet. Det är ett dyrt pris man betalar. Snacka dubbelmoral – ’Nej, Lorentz/Malcolm, du behöver inte ha iPhonen, du kan rita nå’t, leka med din brorsa, bla, blaa’, för att dagen efter ’Vill du låna min telefon en liten stund?’ Och man mutar. Med Apple som belöning. Önska bara att man kunde komma på ett vettigt alternativ. (För såväl Axel, Norma, Lorentz, Malcolm – och pappa Jesper. Appleoholics är dom allihopa.)