Att jag vaknade lite lätt kallsvettig ur en mardröm (eller vad man ska kalla den), nämligen den, att jag matade Rufus och Silas med min hårt förvärvade bröstmjölk (i fulla nappflaskor), säger ganska mycket om my state of mind nuförtiden. Jag satt (i drömmen) med bebisarna längs mina ben i soffan (huvudet vid knäna, och parallella med mina lår), hållandes en nappflaska i varje hand, och när de visade tecken på mättnad, vred jag av napparna på flaskorna, och hällde ut över golvet… En dröm tydligen värre än att vara mitt i den japanska versionen av ’The Ring’.

Så har jag det. Och så vaknar jag och känner ’Åhh, vilken satans tur..!’ (Fast man ska junte gråta över spilld mjölk. Varesig i drömmen eller i livet. Men just spilld bröstmjölk kan framkalla tårar.)