Tänk att kunna få gå hemifrån i två och en halv timme, och veta att ens två små bebisar är i de bästa händer, nämligen sin farsas. Har aldrig kunnat uppleva detta tidigare med varesig Lorentz eller Malcolm, men igår fick jag gå iväg och bli omhändertagen och ompysslad, fotvårdad, benvaxad och lite sån’t. Hur skönt som helst… (hann dock bara låta forvårds-Margareta måla ett lager lack, för brösten var på gång att explodera). Man är ju slav under mjölkpumpen. Jesper var hemma och jag var och körde VASM (Vård Av Skruttig Morsa).

Rufus och Silas (efter nogsamt övervägande blir det så de ska få heta) blir allt lättare att ha att göra med, eller vi börjar lära känna varandra. Tror mig kunna säga att jag kan skilja dom åt, men just in case kör vi på med nagellackstricket. Idag vägdes dom in på BVC, de väger 3,8 respektive 3,9 kilo (Rufus, ’No. 1 började på 3 och  Silas ’No. 2’ på 3,1,). Att vi sedan fått två R. Kelly-kissande pojkar, som gång på gång förnedrar oss med sina kisstrålar, är en anan sak. Händer typ varje gång man ska byta blöja.