En lite trist start på dagen, Malcolm fick stanna hemma efter en rejäl kräkning över mig och köksbord. Lorentz – frisk och pigg som en mört – fick gå själv till Babban (dagmamman), och var enormt besviken över att inte han också var ’huk’. När vi mötte upp honom efter hans dag i skogen med sina polare och dagmamman, hade han värsta skattkistan i sin overallficka, kolla själva:

Svampbobnyckelring, harskit (eller så), skruv med expanderhölje, hjulpar till leksaksbil, armband, halv nöt, kastanj och en tredjedels flaskhals i glas. Av upphovsrättsmässiga skäl, tilläts jag inte fotografera av en stenkula och en liten gul pärla, men dom får ni föreställa er själva.

Tycker det är bra att Lorentz känner sitt medborgerliga ansvar och röjer efter folk (och djur) i skogen. 

Jesper, jag och Malcolm besökte idag barnens framtida dagis. Det är en uppsatslång historia, vår dagishistorik, som jag inte ska uttråka någon med. Jag sammanfattar det i en mening: mycket missflyt och en mamma med alltför mycket tid att grubbla över saker (det gör man ju när man är mammaledig). Att vi nu fick in alla fyra (!) pojkarna på hela Enskedes mest (väl)beryktade dagis, känns typ som att vinna på Trisslott (kan jag tänka mig); plötsligt händer det. Eftersom vår vardagshjältinna Babban fyller 65 på måndag, och vi inte riktigt vet hur länge till hon orkar jobba (efter 30 år som dagmamma, ensamstående med 6 egna barn, mormor och farmor till 8 barnbarn, så måste vi ju tänka på vad som ska hända se’n). Det verkar vara ett grymt bra ställe, ett tydligt tecken på det är att personalen varit i princip intakt sedan ’99/’00. Mer om ’Gläntan’ framöver. Känns hursomhaver utopiskt att alla fyra pojkarna fått plats! Lorentz och Malcolm i höst, och tvillingarna nästa höst.

Och nu vilar barnens farmor på Skogskykogården i en fin urna. Jespers mamma dog strax efter jul, och begravdes i februari, och idag jordfästes hennes aska på Skogskyrkogården. Magiska solstrålar strilade ner över platsen mellan de höga träden – precis som den dagen då hon begravdes, och solstrålarna fullkomligen öste in i det stora kapellet precis efter begravningsakten.