Min tvåa står tom (och ska så förbli!)

Idag för tre veckor sedan föddes tvillingarna. För knappt två veckor sedan var jag på Ica för att inhandla det påskägg som vi fotade tvillingarna i inför påskkortet. Damen på Ica granskade mig från topp till tå när jag kom för att fråga henne om något inför köpet. Jag förstod att hon undrade över om jag var jag… Några dagar tidigare hade jag strålat av graviditet, med stolta röda läppar och en perky mage på helspänn, och nu stod jag där. Grå, i min gråa kappa, med lite trött blick. Magen typ lika stor som sist, men inte i samma fina vinkelräta vinkel från kroppen. ’Ja, det ÄR jag’, sa jag (mindes att hon komplimerat mig för min enorma mage bara ett par veckor tidigare) ’Ja, jag…eh…undrade just…’ ’Det tar ju ett tag innan den lägger sig’, sa jag. ’Den blir mindre och mindre för varje dag som går.’ (Vet inte varför jag kände mig manad att förklara mig för henne) ’Det var ju faktiskt TVÅ där inne…!’ (Jag fiskade efter en förstående kommentar – som uteblev’)

Igår sa Jesper (den mest uppriktiga människa jag känner.): ’Den blir mindre och mindre för varje dag, nu ser du bara ut som du är i tredje månaden.’ I förra veckan var det fjärde) Jag blev glad. Tänkte: Det går i alla fall åt rätt håll!

Det där med den postgravida kroppen. Det är en bok för sig. 

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s