mellan vansinne och drägligt liv. Och mellan drägligt liv och underbara dagar diffar det väl en två timmars sömn ytterligare, och DET är lyx.

Så tänker jag på att det nog är tur, ändå, att jag faktiskt är vad man skulle kunna kalla för en ruttad morsa vid det här laget. Jag, lite control freak, lite (…) otålig, högeffektiv (emellanåt), lätt omogen, smått barnslig. Och så har jag en väldigt rutinerad pappa/make vid min sida (som till råga på allt har rutinen inne på att vaka nätter – vilket visat sig vara en förnämlig tillgång där vi nu befinner oss i livet; när vi träffades för snart 9 år se’n hade Jesper överdrivet många nattjourtimmar på S:t Görans akutmottagning – tre timmars nattsömn betraktades som lyx), hade tvillingar varit min/vår första födsel, hade jag/vi nog kastat in handduken. Och klarar det gör man, för man måste. Men det krävs – en hel del. Nu kommer jag att låta vidrig, jag vet, men EN bebis åt gången är – faktiskt – a piece of cake. (Se’n har vi inte varit med om kolikbarn, och så, måste tilläggas.) Så alla tvillingmammor och pappor – ni – VI – är alla hjältar och hjältinnor.

Därför sänder jag per telepati (..?) kraft, ork och energi till nyvunna vänner (från en tvillingföräldraträff) som igår födde sina första barn; två små fina enäggspojkar (under två kilo) sex veckor för tidigt.

Jesper med några av alla barnen