Mitt liv som mjölkko, och litet blev STORT

På DS lyckades jag få in vissa rutiner, och – återigen – med hjälp av den fantastiska personalen fick vi till vad vi tidigare aldrig lyckats med, nämligen flaskmatning. Det kommer att bli vår räddning; det kommer att rädda vår nattsömn, vårt äktenskap, våra övriga barns tillvaro (sura och trötta föräldrar är inte bra föräldrar), och säkert mången patient som ska opereras, och jag – VI – är VÄLDIGT glada för detta. Jag testade en mjölkpumpningsmaskin på sjukhuset, och känner mig som vilken mjölkkossa på vilken bondgård som helst när jag sitter med den. (Kan ju av naturliga skäl inte lägga upp bilder på detta scénario, eftersom man under amningsperioden begåvas med en ENORM barm, och jag vill inte locka till mig fel publik till denna lilla barnhörneblogg.)

Image

Lorentz tycker att det ser rätt kul ut, så ni får själva använda er fantasi ^_^

Image

Som ni fattar, fäster man respektive tratt till varje bröst och trycker på knappen och kör. Det går rätt fort att få ihop en måltid, som sedan Jesper kan ge till barn på nattpasset. Man får vara lite försiktig, för efterfrågan stimulerar tillgången, så om man inte vill vakna av medicinbollsstora bröst, så pumpar man lite i taget. Om det är extrahungrigt, eller om jag inte pumpat, så tar vi till ersättning, bara, (vilket dessa två små genier fattar att de kan äta, till skillnad från deras två föregångare.)

En grej som blir väldigt bisarr när man kommer hem med två rätt pyttiga bebisar till sina – som man tyckte när man åkte till Förlossningen – små pluttkillar, är att ’småkillarna’ inte längre är små. Plötsligt blev dom JÄTTAR! Lorentz har ju blivit jätte en gång förut, i maj 2010, när ’lille’ Malcolm (4,6kg) kom hem. Men nu är även denne lille fjant alldeles STOR. Fast dom bara är 3,5 och snart 2. Det är konstigt. De är oväntat kärvänliga mot sina små brorsor, än så länge. Hjärtskärande gulligt. (Man får ju så klart hålla lite koll, det är inte lätt att bära en liten lealös bebiskropp, men de vill ju passa på så länge tvillingarna inte är för tunga.)

Image

Image

T ex detta med deras små göttiga fötter: Malcolms fot var svårfångad på bild, som den lille scudmissil han är (skymtar förbi i bildens överkant), men Lorentz 26:or är NBA-stora jämfört med tvillinglillebrors:

Image

De där minsta fyra fötterna har redan fått skopresenter; barnskor är WAY mer oemotståndligt än Louboutins, Manolo Blahniks, och allt vad de heter, så morbror Martin och kusin Elli köpte två små, små par skor i NY när de var där senast:

Image

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Mitt liv som mjölkko, och litet blev STORT

  1. Marina Renck skriver:

    Och jag fick vara där!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s