Idag är det torsdag. Pojkarna (snart vet vi nog vad de heter) är fyra dagar gamla. Natten var en tydlig indikation på att de börjar ta för sig av vad livet har att erbjuda, de löste av varandra vid bröstet oavbrutet denna långa natt. Jag fick sova 1,5 timmar. Min plan att amma dem samtidigt SKA funka så småningom, men natten lärde mig att se till att de är vakna före man placerar dem intill barmen, något jag inte tänkte på i den groggy nattmössan. När den ene skrek, la jag båda intill mig på amningskudden, men den som INTE skrikit sov ju som en absolut sten… För att en halvtimme-trekvart senare gallskrika av hunger. De sover till och med tyngre än sin far, helt möjliga att väcka. Det jag kommer att få göra, är att ta av kläderna så att de börjar frysa lite, och vaknar (taskigt, jag vet, men kan inte komma på något mindre plågsamt).

Då är det rätt fantastiskt att få stanna kvar i barnmorskornas trygga famn. Hade tänkt att vi skulle alla åka hem idag, och ena vår stora familj, men jag och bebisar stannar kvar för att få lite ordning på ät- och sovklockan. Jesper åkte nyss hem till huset och små pojkar och större syskon.

När barnmorskepatrullen här på avd. 17 på Danderyds Sjukhus såg mitt tröttsvullna ansikte i morse, så mer eller mindre bestämde de att jag stannar kvar i natt, de hjälper mig med ett av nattmålen, så att jag ska få en sammanhängande 5-6-timmars sömn. Jag har pumpat mina Dolly Partons, och ställt mjölken i kylen. Så ringer man på klockan, och de kommer till undsättning. Rätt lyxigt. Vi ska köra så hemma också, Jesper får vara nattnanny vartannat mål. Nu har tvilingarna lärt sig att köra nappflaska, (till skillnad från sina äldre bröder, som inte lärde sig förrän i 6-månadersåldern när helamningen avslutats…)

Pia (barnmorska sedan 40 år) kom till undsättning när mammavraket skulle äta lunch, och matade ’1:an’.

och rapade honom.

varpå ’2:an’ pasade på att utnyttja sängen lite bättre.

Men skönast har de nog ändå när de ligger tätt intill varandra.

Barnläkaren satte ’ok-stämpel’ på pojkarna i tisdags, de kollar billirubinet varje dag denna vecka (nivåerna har hittils inte varit för höga), och idag gjordes hörseltest utan anmärkning. Puh. Skönt..! Det som är kvar på ’to-do-listan’ är att de ska vägas, för att se till att de faktiskt äter och går upp i vikt och inte bara söker närhet vid bröstet.